Balansgång när äldre byggnader ska spara energi

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader är mer än några medeltida kyrkor. Att ett hus berättar något viktigt om sin tid räcker för att det ska räknas dit. Att renovera och energieffektivisera kulturhistoriska byggnader är dock en utmaning – men nya europiska riktlinjer kan ge fastighetsägare stegvisa råd om hur.

Typ av stöd Typ av stödmottagare
Forskning Universitet/Högskola
Typ av stöd Forskning Typ av stödmottagare Universitet/Högskola


Foto: Uppsala Universitet

Ambitionen att vårda och värna byggnaders kulturhistoriska värden krockar lätt med dagens krav på att de ska ha låg miljöbelastning och god energieffektivitet. Väger det över åt det ena eller andra hållet kan resultatet bli illa och för stora ingrepp kan leda till att det historiskt intressanta går förlorat. Å andra sidan – inga åtgärder leder till onödigt hög energianvändning.  

Att balansgången finns och är svår att hantera är väl känt, därför startade Energimyndigheten 2007 forskningsprogrammet Spara och bevara. Ett annat syfte med programmet är att tydliggöra hur man kan gå tillväga för att hantera delvis motstridiga krav.  

– Syftet med programmet är att ta fram kunskap, metoder och tekniska lösningar som gör att man på ett varsamt sätt kan energieffektivisera äldre och värdefulla byggnader, säger Tor Broström, professor i kulturvård vid Uppsala universitet och Campus Gotland samt vetenskaplig samordnare inom programmet Spara och bevara.  

När man talar om historiskt värdefulla byggnader är det lätt att tanken landar i en medeltida kyrka, ett slott med tinnar och torn eller en fäbod med anor långt tillbaka i tiden. De hör absolut dit men lika viktiga kan ”vanliga” bostäder och lokaler från en tid var nyss. Enkelt uttryck kan man säga att alla byggnader som berättar något om såväl vår historia som vår samtid har ett kulturhistoriskt värde.  

– Om man räknar in alla byggnader som är byggda innan 1945 står dessa för mer än 20 procent av energianvändningen i landets fastighetsbestånd. Det betyder att det finns en stor potential till energibesparing om vi gör rätt, och motsvarande kulturhistoriska risker om vi gör fel.  

Den som vill fatta ett välavvägt beslut om vilka åtgärder som är lämpliga för en viss byggnad bör arbeta på ett systematiskt och transparent sätt.  

– För att underlätta detta togs nyligen en europeisk standard fram, men den innehåller inga tvingande åtgärder utan är mer en beskrivning av hur en arbetsprocess kring renoveringar och energieffektiviseringar kan se ut.  

En arbetsprocess som börjar med att man beskriver en byggnads förutsättningar i nuläget för att sedan formulera mål, därefter görs en bedömning ur ett kulturhistoriskt, ekonomiskt, miljömässigt och energibesparande perspektiv innan man till sist kommer fram till vilka åtgärder som är lämpliga.  

– Att bara ha energieffektivisering som mål är inte möjligt i en äldre byggnad, det handlar mer om att hitta en god balans mellan olika viktiga värden, säger Tor Broström som under fem år har varit vice ordförande i den arbetsgrupp som har tagit fram den europeiska standarden.  

Standarden innehåller en arbetsprocess som ska bidrar till att varje enskild byggnad ska få en lösning som fungerar utifrån dess specifika förutsättningar.  

– Det viktiga är att inte gå i fällan och börja diskutera de tekniska lösningarna. Arbetet bör istället utgå från vilka värden som bör värnas och först därefter fundera på hur man ska göra för att en helhetslösning ska bli acceptabel.  

I praktiken betyder det att två till synes likvärdiga hus kan få helt olika tekniska system. Till exempel att frågan om solceller på taket är lämpliga kan avgöra av hur exponerat taket är för insyn men även av vad fastighetsägaren vill och har för ambitioner med sin byggnad.  

– I arbetet för en europisk standard har människor från alla EU-länder slagit ihop sina kloka huvuden. Vi tror att resultatet kommer att bli användbar för många och förhoppningsvis kommer standarden även att fungera som en kvalitetssäkring när äldre byggnader renoveras.  

Ett av de genomförda projekten inom Spara och bevara-programmet har konkret bidragit till den europeiska standarden. Programmet har därutöver också, under den senaste programperioden, genomfört ytterligare ett 15-tal projekt som kopplar ihop byggnadsvård och energieffektivisering.    

Bidrar till energi- och klimatmålen

Det här projektet bidrar till målet om 50 procent effektivare energianvändning år 2030.

Om projektet

Standarden heter SS-EN 16883:2017 Bevarande av kulturarv - Riktlinjer för förbättring av energiprestandan i historiska byggnader. Den finns nu översatt till svenska. Genom ett samarbete med Riksantikvarieämbetet tillhandahålls den gratis för svenska användare.
Följ denna länk för att läsa standarden.

Stödmottagare: Uppsala Universitet
Stöd från Energimyndigheten: Forskningsstöd
Projektrapport: Länk till projektdatabas

Resultat

Resultat